Tito på äventyr
Idag hälsade grannens mammas hundar på igen och Tito var inte sen att bjuda in den gigantiska labbehanen, rätt var det var så stod två överlyckliga grabbar bredvid mig i soffan och vifta ner allt och lite till med svansarna.
På eftermiddagen promenerade jag med Lillebror och Tito, vi skulle gå till ödehuset men vi ångra oss och gick ner i dalen istället. STORT misstag! Fruktansvärt jobbigt att ta sig upp därifrån, väldigt brant, lerigt och små stixiga buskar överallt. Men vi lyckades och när vi väl kom fram var vi lerprydda upp till knäna och Tito var mer brunfläckig än vit. Men kul var det!
Efter en kul eftermiddag/kväll gick jag och Tito ut för att ta en liten promenad i trädgården, det där med liten missade han nog. Plötsligt så stack han iväg och hittade ett hål och POFF så hade han slunkit igenom och stod på andra sidan staketet (som iofs är inhängat område där med) och såg väldigt nöjd ut. Han strunta totalt i att jag ropa och började istället hoppa runder i det höga gräset. Jag tröttna efter ett tag och när han var inom räckhåll lyfte jag ur den busen i hopp om att han skulle följa med hem igen. Det var inget han var intresserad av alls.. Han stack igen men denna gången till grannen eftersom de lämnat grinden öppen. Snabb som ett skott är han och med mina skavsår tog jag inte upp jakten. Som tur var kom han traskandes en stund senare och såg väldigt belåten ut!
Försökte mig på det där med tandborstning idag och wow vilken succé! Han är helt galen i sin tandborste och vägrar släppa den. Om han ändå kunde vara lika förtjust i att gå fot och sitta... Men det kommer väl med tiden...
