Sí sí vale vale

Vi har numera ett nytt rekord!
Bilnycklarna han försvinna efter det att vi öppnat bilen och satt oss i den. Det tog oss omkring 10 minuter att hitta dem igen, och då letade vi ändå väldigt noga! De hade trillat ur fickan och hängt upp sig själva på spaken man flyttar sätet med, skillat alltså.

Jag har insett att jag verkligen överskattat min spanska. Shoppingturen i Pioz på Hiper Usera höll på att sluta i katastrof! Jag och Tito tog en sväng i byn medan de andra var i affären, vi hälsade på lite farbröder och det gick hur fint som helst. Vi var väldigt nöjda och gick tillbaka till bilen (grannens som vi lånat eftersom våran är lite paj). Vi tränade på att sitta och det gick rätt bra faktiskt. Rätt var det var kom en stor vit bil körandes och jag tänkte direkt att ooh en sån skulle vi ju haft! Gubben i bilen tänkte nog precis samma sak, fast om TITO! Han gick rätt fram till mig och börja prata, jag förklarade vänligt att jag inte pratade spanska (jag börjar bli helgrym på den meningen nu!). Jag förstod att han pratade om Tito eftersom han sa perro och guapo men mer förstod jag inte. Jag trodde han ville klappa honom för han sträckte fram händerna så ja sträckte ju fram Tito snällt eftersom han frågat men det var ett MISSTAG! Han ville inte alls klappa honom, han ville ta hem honom! Han börja prata om att han hade en perrita som var en una hembra hemma. Han kollade även efter och konstaterade att Tito var en pojke. Då höll jag hårt i honom! Jag råkade även förolämpa karln eftersom jag kläckte ur mig "tú eres una hembra". Jag menade självklart att du har en tik men jag råkade formulera det lite illa eftersom jag inte hade helt koll på du och din så jag hade konstaterat att han var en tik. Mannen frågade även om jag bodde här och jag svarade ja det gör jag (glad för att jag äntligen fattade något av vad han sa OCH kunde svara), jag bor i Loranca de Tajuña. Då skrattade han bara och sa "Ja, men var?" Han gav jättemånga förslag och jag fattade inget utan sa öhm.. en una casa... Det fattade han nog också. Jag måste verkligen kolla upp var jag bor för jag hade tydligen bara sagt vilken kommun jag bodde i och inte var någonstans.

Jag har konstaterat att det absolut inte funkar att bara säga sí och vale i samtal man inte förstår, det kan bli väldigt fel! Tänk om jag råkad lova honom Tito och inte fått tillbaka honom igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0