Marley & me
Har just kollat på film, "Marley & me", mindes att den var sorglig men inte så sorglig. Jag stortjöt genom minst halva, men jag fick minst lika många hjärtliga skratt.
Den får en verkligen att tänka på sina egna små knott. Hur trött man än blir på dem och hur jobbiga och störiga de än är så skulle man aldrig i livet byta bort dem mot en exemplarisk hund som lydde minsta vink. Och ja, det är fruktansvärt jobbigt med en konstant hoppande och skosnöresdragande hund samt en som hela tiden skäller och kissar inne. MEN det kunde varit mycket värre!
Det finns dagarna då man vaknar upp och önskar att man kunde somna om och vakna en annan dag istället, en dag med två duktiga hundar som sitter på parad och väntar på att få gå ut. Det är dagarna då man får tänka på alla de underbara stunderna, alla de småsmå tillfällena som man så lätt glömmer när man stiger upp och börjar med att sätta foten i en pöl. Stunder som när de sätter sig ner framför en med förväntansfulla ögon som säger "Titta visst är jag duktig, jag sitter ner, ser du det?! Vad får jag nu?" eller när de hoppar upp och lägger huvudet i knät och somnar eller när de kommer springandes mot en i 150 knyck och bara överöser en med pussar. Listan kan göras lång, antagligen mycket längre än den motsatta. Och konstigt vore väl annars. Hur skulle en "dålig" lista kunna bli längre när allt hundarna gör är att vara sig själva och älska dig över allt annat? Borde det inte vara bra nog? Visst behöver de lite vägledning på färden men vem behöver inte det? Ingen vet vad som är rätt och fel redan från början. Tur är väl det, jag hade blivit fruktansvärt uttråkad om precis allt gick som jag ville.
Visst finns det dagar då man funderar på vad man egentligen tänkte på när man skaffade hund. Den funderingen förvinner rätt fort när man ser sina små jyckar ligga i en hög i soffan och snarka ljudligt. Det kan garanterat få vem som helst att dra på smilbanden, i alla fall för ett kort ögonblick om inte mer.
Visst är det två små odågor, men det är i alla fall mina odågor och jag skulle aldrig byta bort dem mot allt guld och silver i världen!
Den får en verkligen att tänka på sina egna små knott. Hur trött man än blir på dem och hur jobbiga och störiga de än är så skulle man aldrig i livet byta bort dem mot en exemplarisk hund som lydde minsta vink. Och ja, det är fruktansvärt jobbigt med en konstant hoppande och skosnöresdragande hund samt en som hela tiden skäller och kissar inne. MEN det kunde varit mycket värre!
Det finns dagarna då man vaknar upp och önskar att man kunde somna om och vakna en annan dag istället, en dag med två duktiga hundar som sitter på parad och väntar på att få gå ut. Det är dagarna då man får tänka på alla de underbara stunderna, alla de småsmå tillfällena som man så lätt glömmer när man stiger upp och börjar med att sätta foten i en pöl. Stunder som när de sätter sig ner framför en med förväntansfulla ögon som säger "Titta visst är jag duktig, jag sitter ner, ser du det?! Vad får jag nu?" eller när de hoppar upp och lägger huvudet i knät och somnar eller när de kommer springandes mot en i 150 knyck och bara överöser en med pussar. Listan kan göras lång, antagligen mycket längre än den motsatta. Och konstigt vore väl annars. Hur skulle en "dålig" lista kunna bli längre när allt hundarna gör är att vara sig själva och älska dig över allt annat? Borde det inte vara bra nog? Visst behöver de lite vägledning på färden men vem behöver inte det? Ingen vet vad som är rätt och fel redan från början. Tur är väl det, jag hade blivit fruktansvärt uttråkad om precis allt gick som jag ville.
Visst finns det dagar då man funderar på vad man egentligen tänkte på när man skaffade hund. Den funderingen förvinner rätt fort när man ser sina små jyckar ligga i en hög i soffan och snarka ljudligt. Det kan garanterat få vem som helst att dra på smilbanden, i alla fall för ett kort ögonblick om inte mer.
Visst är det två små odågor, men det är i alla fall mina odågor och jag skulle aldrig byta bort dem mot allt guld och silver i världen!
Kommentarer
Postat av: Mamman
Du har så rätt, de är solstrålar med en och annan regnskur. Jag längar ihjäl mig efter er alla!
Postat av: Anki
Jag kan inte se den filmen !Jag bölar som jag vore tre år gammal och någon tog min leksak. Den är så sjukbra men sorglig!
Postat av: Johanna
haha den är grymt bra.
Jag har sett den 1ggr och störtjöt genom halva. sen har jag läst boken typ 3ggr och stortjöt då med :P
Trackback
