cruxflux

Vi har numera ett nytt rekord!
Bilnycklarna han försvinna efter det att vi öppnat bilen och satt oss i den. Det tog oss omkring 10 minuter att hitta dem igen, och då letade vi ändå väldigt noga! De hade trillat ur fickan och hängt upp sig själva på spaken man flyttar sätet med, skillat alltså.

Jag har insett att jag verkligen överskattat min spanska. Shoppingturen i Pioz på Hiper Usera höll på att sluta i katastrof! Jag och Tito tog en sväng i byn medan de andra var i affären, vi hälsade på lite farbröder och det gick hur fint som helst. Vi var väldigt nöjda och gick tillbaka till bilen (grannens som vi lånat eftersom våran är lite paj). Vi tränade på att sitta och det gick rätt bra faktiskt. Rätt var det var kom en stor vit bil körandes och jag tänkte direkt att ooh en sån skulle vi ju haft! Gubben i bilen tänkte nog precis samma sak, fast om TITO! Han gick rätt fram till mig och börja prata, jag förklarade vänligt att jag inte pratade spanska (jag börjar bli helgrym på den meningen nu!). Jag förstod att han pratade om Tito eftersom han sa perro och guapo men mer förstod jag inte. Jag trodde han ville klappa honom för han sträckte fram händerna så ja sträckte ju fram Tito snällt eftersom han frågat men det var ett MISSTAG! Han ville inte alls klappa honom, han ville ta hem honom! Han börja prata om att han hade en perrita som var en una hembra hemma. Han kollade även efter och konstaterade att Tito var en pojke. Då höll jag hårt i honom! Jag råkade även förolämpa karln eftersom jag kläckte ur mig "tú eres una hembra". Jag menade självklart att du har en tik men jag råkade formulera det lite illa eftersom jag inte hade helt koll på du och din så jag hade konstaterat att han var en tik. Mannen frågade även om jag bodde här och jag svarade ja det gör jag (glad för att jag äntligen fattade något av vad han sa OCH kunde svara), jag bor i Loranca de Tajuña. Då skrattade han bara och sa "Ja, men var?" Han gav jättemånga förslag och jag fattade inget utan sa öhm.. en una casa... Det fattade han nog också. Jag måste verkligen kolla upp var jag bor för jag hade tydligen bara sagt vilken kommun jag bodde i och inte var någonstans.

Jag har konstaterat att det absolut inte funkar att bara säga sí och vale i samtal man inte förstår, det kan bli väldigt fel! Tänk om jag råkad lova honom Tito och inte fått tillbaka honom igen!

Idag hälsade grannens mammas hundar på igen och Tito var inte sen att bjuda in den gigantiska labbehanen, rätt var det var så stod två överlyckliga grabbar bredvid mig i soffan och vifta ner allt och lite till med svansarna. 

På eftermiddagen promenerade jag med Lillebror och Tito, vi skulle gå till ödehuset men vi ångra oss och gick ner i dalen istället. STORT misstag! Fruktansvärt jobbigt att ta sig upp därifrån, väldigt brant, lerigt och små stixiga buskar överallt. Men vi lyckades och när vi väl kom fram var vi lerprydda upp till knäna och Tito var mer brunfläckig än vit. Men kul var det!

Efter en kul eftermiddag/kväll gick jag och Tito ut för att ta en liten promenad i trädgården, det där med liten missade han nog. Plötsligt så stack han iväg och hittade ett hål och POFF så hade han slunkit igenom och stod på andra sidan staketet (som iofs är inhängat område där med) och såg väldigt nöjd ut. Han strunta totalt i att jag ropa och började istället hoppa runder i det höga gräset. Jag tröttna efter ett tag och när han var inom räckhåll lyfte jag ur den busen i hopp om att han skulle följa med hem igen. Det var inget han var intresserad av alls.. Han stack igen men denna gången till grannen eftersom de lämnat grinden öppen. Snabb som ett skott är han och med mina skavsår tog jag inte upp jakten. Som tur var kom han traskandes en stund senare och såg väldigt belåten ut!

Försökte mig på det där med tandborstning idag och wow vilken succé! Han är helt galen i sin tandborste och vägrar släppa den. Om han ändå kunde vara lika förtjust i att gå fot och sitta... Men det kommer väl med tiden...

Sitter just nu ute och njuter av det härliga vädret. Varmt, soligt och vindstilla! Kan det bli bättre? Jo förresten, några grader till hade inte gjort något, för då hade bikinin åkt på! Men jag är rätt nöjd med att kunna sitta ute i solen utan jacka och njuta av att bara vara. All snö är nästan helt borta och det är grönt och fint, vi har en fin utsikt och massa små ödlor springandes omkring här. TOPPEN!

Grannens hund Rumba ligger och solar sig i gräset och Tito springer runt och är på ödlejakt skulle jag tro. Vi får väl se om han får tag på någon!

Nä nu ska jag återgå till min bok, och självklart solandet!

Det här med blogg är rätt jobbigt, man orkar ju inte fixa och trixa med det hela tiden... Får bli lite sammanfattningar då och då istället...

Var på marknad i Madrid i söndags, mängder av folk och mängder av saker att titta på, köpte dock inget eftersom inget ritkigt föll mig i smaken.. Hitta däremot en himla trevligt snubbe på tågstationen, eller ja trevligt vet jag ju inte men han var iögonfallande, inte på de viset att han såg bra ut utan att han löste en rubicks kub hela tiden och JÄTTEFORT! Kunde inte låta bli att råstirra haha men det är sådant man får ta ju!

Igår vad det måndag och det innebar att det var dags att ta flyget HEM till SVERIGE!! Tänkte att ja det här blir ju inga problem det är ju inte precis så det är svårt att flyga, fick till och med sällskap av rektorns dotter och hennes pojkvän (rektorn från skolan där mina småsyskon studerar). Vi kom till flygplatsen och allt verkade vara i sin ordning, jag fick checka in en av deras väskor och inte förrän efter det kom jag på att HELLSKOTTA! Man kan ju aldrig checka in något åt någon annan! Man kan ju aldrig veta vad de har stoppat i den väskan, så fick aningne ont i magen men hoppades på det bästa i alla fall. Det kom att bli ett litet problem... Flyget visade sig vara försenat, dock inte mer än två timmar, inte så kul men det fick ju gå eftersom vi inte hade mycket att välja på. Tiden gick och planet blev mer försenat, så där satt vi; jag, Dottern och Pojkvännen... Vi spelade spel, promenerade runt och åt i några omgångar. Tiden gick rätt snabbt nu när man tänker efter och det var väldig tur att jag hade sällskap annars hade jag nog suttit och väntat fortfarande, eller ja inte bokstavligen men det hade känts väldigt länge.. Det sluta med att planet blev tre timmar sent, inte alls kul men väskorna kom på mindre än en kvart så det vägde upp det hela lite. Det bar av till tåget och sedan blev man hämtad i Malmö av sin underbara Extramormor! Väl hemma tog man en mycket efterlängtad dusch och lite mat i sig sedan for jag iväg för att träffa någon jag saknat väldigt mycket. Hade en toppenkväll där!

Slutligen till idag!
Åkte till Lödde och mötte upp Anki för lite shopping. Kärt återseende efter lång tid. Mängder att snacka om och planera, bl.a resor till lite olika ställen om i världen. Men vi tänkte nog börja med Spanien ändå... Sen kanske Italien och Thailand efter det. Hittade överfräcka byxor som jag bara var tvungen att köpa! Men mamma får väl spader när hon får se dem, ser fram emot minen! Även Anki lyckades hitta nästan allt hon skulle så det var ju rätt bra, även om hon konstaterade att hon nog lagt omkring 1000 kronor på smink bara idag... Haha
Får se vad som händer ikväll det bär nog av till Malmö senare men först en sväng till min kära Extramamma (Lillasysters mamma), det blir lite klyddigt med alla extra som vill vara med och ställe upp här och där, men det är underbart att man har dem!

Tänkte att det kunde vara på tiden att testa på det där med att blogga nu... Det har ju trots allt hänt en massa saker; så som flytt till Spanien och dessutom fick jag en lillasyster på köpet, inte helt fel!

Så vi får väl se vad som händer och sker, jag menar början har ju inte varit att leka med. Vi har hunnit bli utskällda av en sur tant på flygplatsen i Köpenhamn, ingen aning om varför. Men något måste vi ju ha lyckats ställa till med... Väl framme i Spanien höll vi inte på att komma hem till huset p.g.a. all snö, utan vi fick åka och ta en fika, där fick Lillasyster tag på en trögflytande varm choklad, vi försökte dock fixa till den med lite mjölk men vi gav upp och valde att överge den istället. Vi lyckades komma fram, eller åtminstone trodde vi det, 100 meter ifrån huset tar det stopp i en brant backe och vi får gå ut och knuffa upp bilen! Nåja det gick ju det med men vi verkar inte ha den bästa turen.

Ikväll bär det av till byn som ligger närmst ödemarken vi bor i. Jag och Lillasyster ska se om vi inte kan börja på en dansskola som finns där! Får väl se hur bra det går då dansläraren inte verka prata engelska... Vi har iallafall lyckats få fram att vi kan välja mellan magdans och flamenco, och bara det tycker vi är bra jobbat!